Det går att drunkna

även i grunda vatten

men, förklarar du

medan du häller upp mer

mousserande,

det är själviskt

och otacksamt.

Ja, säger jag,

verkligen smaklöst

sedan lovar jag

att uppföra mig

att gömma vingarna

i korsetten

att aldrig se mig om

på väg hem från festen

och inte le tillbaka

åt män på stan

(man vet ju aldrig)

enligt en gammal saga

lämnade en ungmö sitt torn

och hennes blod frös till is.

När hennes kärlek hittade henne

i sin båt

var hon redan död

på ett sexigt sätt.

I min version

lever jag

mot oddsen

vaknar på morgonen

och börjar simma.

Jag var här

Åt skräpmat

försov mig

Jag var här

med min kropp

andades

grät

svettades

jag var här

skar mig själv

läste böcker

med lyckliga slut

och sorgliga

jag var här

kramade dig

hade sex

kräktes upp mojito

sa hejdå

sa välkommen

jag var här

skrev, skrev, skrev

skrev kärleksbrev

skrev hatbrev

skrev fult

skrev dåligt

skrev vackert

skrev sant

skrev lögner

jag var här

det är sant.

Låt inga blommor

växa på min grav

så att någon kan inbilla sig

att det var vackert

varandet,

bliendet,

skorna jag växte ur

sömmarna som sprack

låt det bara lukta surt av borta

minnet av mig så tungt jordat

att ingen kan släpa mig till himlen

aldrig i livet vill jag existera

för evigt som så här

ofullständig

komma till pärleporten med en kappsäck

full av ångest, bipolaritet, tvångssyndrom

och kärleken jag känt

jag vet vad du tänker säga –

kanske blir jag

fri från alla bekymmer

kanske blir jag

neurotypisk

men är jag

jag då?

Eller bara guds

ideal-The-Sims-karaktär

som jag gjorde som tolvåring?

Om jag inte oroar mig

om jag lägger ner knivarna

om jag slutar röra mig själv på kvällarna

om jag aldrig får en till orgasm

om jag aldrig mer kan hålla din hand

vill jag bli till aska som seglar bort med vinden

och lämna allt jag hade här