Föreställ dig att du står
i en hiss som sjunker neråt
på varje våning finns någon du tycker om
de ler och vinkar till dig.
På den sista våningen sover du.
Orden krympte tumören av ångest
i min tioåriga kropp
fick mig att lägga huvudet mot kudden.
Tyvärr kom jag senare
att lida av både hisskräck
och insomnia,
kanske för att trapporna aldrig gick
till den mytomspunna
botten.
Henna skriver 