Ansökan om kremering

Låt inga blommor

växa på min grav

så att någon kan inbilla sig

att det var vackert

varandet,

bliendet,

skorna jag växte ur

sömmarna som sprack

låt det bara lukta surt av borta

minnet av mig så tungt jordat

att ingen kan släpa mig till himlen

aldrig i livet vill jag existera

för evigt som så här

ofullständig

komma till pärleporten med en kappsäck

full av ångest, bipolaritet, tvångssyndrom

och kärleken jag känt

jag vet vad du tänker säga –

kanske blir jag

fri från alla bekymmer

kanske blir jag

neurotypisk

men är jag

jag då?

Eller bara guds

ideal-The-Sims-karaktär

som jag gjorde som tolvåring?

Om jag inte oroar mig

om jag lägger ner knivarna

om jag slutar röra mig själv på kvällarna

om jag aldrig får en till orgasm

om jag aldrig mer kan hålla din hand

vill jag bli till aska som seglar bort med vinden

och lämna allt jag hade här